Triduum sacrum kallas de tre dagarna Skärtorsdag – Långfredag – Påsknatten. De bildar en helhet, ett drama, som framför kristendomens mest centrala budskap.

Skärtorsdagen är den dag då Jesus instiftar det Nya Förbundets måltid. Mässan firas högtidligt och efter kommunionen dukas altaret av helt och hållet. Kyrkan släcks ner. Under tiden reciteras Psaltarpsalm 22.

På Långfredagen är koret och altaret avdukat och avklätt, ”naket”, och liturgin firas stilla och återhållsamt. Jesus dör, Kristi Kyrka minns och reflekterar. Kyrksalen är mörk, ett svart tyg täcker knäfallet som symbol för sorg. Mässa firas inte (enda dagen på året då man inte ska ha eukaristiskt firande). Processionen in är tyst och orgeln används inte. Psalmerna sjungs utan ackompanjemang och i Johanneskyrkan sjungs en passion i stället för evangelieläsning. Fem röda rosor symboliserar de sår som Jesus fick på korset. Vi lever med i dramat.

På lördag kväll, Påsknatten: NU börjar påskfirandet! Vi går från mörker till ljus så som Kristus gick från död till liv! Påskljuset välsignas och tänds, och placeras mitt i koret, Exsultet – jubelsången, vid det stora påskljuset sjungs. Gloria och Halleluja kommer tillbaka i mässan, Kyrkans alla ljus (och påskfirarnas handljus) tänds vid evangelieläsningen. Påskropet: ”Kristus är uppstånden, Ja, han är sannerligen uppstånden, Halleluja”! Doplöftena förnyas (vanligen samlas man runt dopfunten), Altaret dukas på nytt och Eukaristin firas. Nu är det full glädje!

Det som gestaltas i dramat och firas är LIVET!

Annandag påsk:

”Kan man få sig levande igen om man har känt sig död i sitt liv?”

Det som vi kristna kallar hoppet är det som behöver få gro och spira i våra liv om vi har känt oss döda på insidan. Hopp är inte någonting som man har eller inte har, utan det är något som föds och kan växa. Och det är underverk att det kan födas hopp just där var det gått sönder. Sprickor finns i allt och alla. Man kan kanske tänka att det är där som ljuset kommer in. Hopp kan också näras genom att vi finns där för varandra. Att vara närvarande när en annan människa har det svårt kan vara det avgörande – för inför hopplösheten står vi alla utan svar – men den andras närvaro, lyssnandet och seendet hjälper den som känner sig tom på insidan. Att finna fotfäste för ny tillit kan kan göra att nytt hopp börjar gro.

Vi ska ha en diskussionskväll i Tomas kyrka den 6.4 kl 16.30 och mässa kl 18 med temat hopp. Annandag påsk är en mycket bra dag för det temat. Kom med och diskutera och upplev kvällen!