24.09. Grattis: Alvar | Respons
Hela Helsingfors

Blogg: När minoriteten gråter så träder stödtrupperna till

12.09.2020, 09:04 /  uppdaterad 12.09.2020, 10:33
Det har blivit hög tid att rensa bort allt andligt våld. När minoriteten gråter måste stödtrupperna träda in och rensa bort hatet. På finska kunde man säga att ”kun vähemmistöön kuuluva itkee, niin liittolainen kitkee”. Det är en bra minnesregel för er, skriver prästen Late Mäntylä.
Kuvassa sateenkaaren värinen sydän ja sen takana ihmishahmoja

Det finns redan många ickehomofober och icketransfober i kyrkan, det vill säga människor som inte diskriminerar sexuella- och könsminoriteter. Min djupa önskan är att det skulle finnas fler antihomofober och antitransfober, alltså äkta bundsförvanter. Människor som söker mer information och sätter sig in i den diskriminering vi möter för att lära sig känna igen den. Människor som aktivt kämpar för att korrigera diskriminerande strukturer. Människor som placerar sig själv i lyssnarens position och vid behov också försvarar oss när homo- och transfoberna anfaller. God vilja är förvisso en fin sak, men det är ändå bara en god vilja.

‍Om du på riktigt vill stöda oss så lyssna då på oss minoritetsmänniskor. I kyrkan är det alltför många som talar för vår del, också många av de där välvilliga personerna. För mig är endast absolut jämlikhet tillräcklig. Ofta uppfattas jag som oskälig när jag inte nöjer mig med mindre. Hur kan det vara oskäligt att begära det samma för sig själv som alla andra har rätt till?

Många av dem som själv ser sig som en av våra bundsförvanter upprepar ofta hur trött hen är på den slitande diskussionen i kyrkan. Det är en väldigt privilegierad position. Jag kan inte hänvisa till min trötthet och vända blicken mot andra saker, för de här sakerna stirrar tillbaka på mig ur spegeln varje dag. Det är ju frågan om mitt liv.

Förstår de där trötta människorna hur ont det gör varje gång jag läser en sådan kommentar? Kan de förstå hur illa allt det här känns för mig, när det redan för dem själva är så väldigt slitande?

En egen falang är de som lägger till en regnbågskant på sin profilbild och till och med skriver något vackert för vår del, men som sedan inte rör en fena när vi blir attackerade. På kyrkliga sidor delas det härliga uppdateringar som stöd för oss. Men sedan är det nödvändigtvis ingen som reagerar när vi blir slagna med Bibeln i huvudet i kommentarsfältet. I praktiken erbjuder man då bara en plattform för andligt våld.

Det har blivit hög tid att rensa bort allt andligt våld. När minoriteten gråter måste stödtrupperna träda in och rensa bort hatet. På finska kunde man säga att ”kun vähemmistöön kuuluva itkee, niin liittolainen kitkee”. Det är en bra minnesregel för er.

Mitt under den senaste hatvågen som strömmade över mig, kom det ett privat meddelande av min vän som är sexualrådgivare. Hen hade tagit kontakt med webbsidans upprätthållare och gjort en anmälan om hatprat till polisen, jämställdhetsombudsmannen och Amnesty.

Jag kan inte med ord beskriva hur bra det kändes. Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag skriver det här. Den människan brydde sig så mycket att hen tog tag i saken. Hen förde självständigt ärendet framåt. Så agerar en äkta bundsförvant, en äkta antihomofob och antitransfob. Gud vare tack för hen!

Late Mäntylä,

präst för sexuella- och könsminoriteter samt studentpräst