Varje medlem av kyrkan har rätt att bli jordfäst. Denna rätt gäller även om anhöriga som inte hör till kyrkan motsätter sig en kyrklig jordfästning. Jordfästningen förrättas vanligtvis av en präst från den avlidnas församling.

Jordfästningen sker i begravningsplatsens kapell, i kyrkan eller vid graven. Den kyrkliga jordfästningen är likadan, oberoende av om det är en kistbegravning eller en kremering. I begravningskapellen förrättas jordfästningar från tisdag till lördag. Om den avlidna ska jordfästas i en kyrka gäller det att kontakta församlingens pastorskansli. Om den avlidne var medlem av en evangelisk-luthersk församling uppbärs ingen hyra för kapellet eller kyrkan.

Om den avlidne inte hört till kyrkan kan hen ändå jordfästas om de anhöriga eller den som sköter begravningsarrangemangen anhåller om det. Man kan själv meddela sina önskemål om jordfästning, gravplats och minnesstund t ex i ett begravningstestamente. Före jordfästningen kan den som vill, sedan den avlidna lagts i kistan och innan locket lagts på, få se den avlidna och ta farväl av honom/henne. I så fall måste man ändå komma överens med begravningsbyrån var och när detta sker.

Jordfästningsförloppet

I kapell och kyrka sitter de närmast anhöriga på höger sida i kyrkan, sett från ingången. Övriga släktingar sitter bakom dem. Vid förrättningen följer man kyrkohandboken. Jordfästningen börjar med ett preludium eller en psalm. Jordfästningsorden föregås av ett griftetal. Det är bra om de anhöriga och prästen i förväg diskuterat innehållet i talet. I samband med jordfästningen strör prästen sand på kistlocket och uttalar jordfästningsorden. Medan bibeltexten och välsignelsen läses stiger församlingen upp. Om man direkt efter jordfästningen ska gravsätta kistan bärs kistan ut under postludiet.

Om den avlidna ska kremeras får kistan stå kvar framför altaret när.

Jordfästningen kan också förrättas som begravningsmässa med nattvardsgång.

Om du vill kan du duplicera eller låta trycka ett program för jordfästningen. Programbladet brukar utöver den avlidnes namn, födelse- och dödsdag också innehålla uppgifter om förrättningens gång och orden till de psalmer som sjungs.

Blomsterhyllning

Att lägga blommor vid kistan är en möjlighet att ta ett sista farväl av den döda. Vi stillar oss, känner tacksamhet, minns den döda och ber för honom/henne eller läser kanske ett bibelspråk som kan tolka våra känslor.

Blommorna läggs antingen före jordfästningen eller i slutet av denna. Det är bra att komma överens om proceduren med prästen. Först lägger de närmaste anhöriga sina blommor. Man brukar läsa upp den text som står på kortet eller banden. Det är bättre att spara längre minnestal och parentationer till minnesstunden om en sådan ordnas.

Efter att man lagt sina blommor står man en liten stund vid kistan och vänder sig sedan mot de anhöriga, bugar och återvänder till sin plats.

Om blommorna läggs i kapellet trots att kistan följs till graven måste var och en efter slutpsalmen ta med sig sina blommor till graven. Vid graven framförs inte längre några hälsningar utan blommorna läggs på graven.

Om den avlidna ska kremeras läggs blommorna i kapellet men sparas inte där tills urnan avhämtas. I stället kan man själv hämta blommorna efter jordfästningen och lägga dem på graven. De anhöriga kan framföra önskningar om blomsterhyllningarna (t ex bara en blomma, små buketter) och komma överens om vad som ska ske med blommorna.

Begravningsfölje

Till graven går man i procession. Framför processionen går en vaktmästare, sedan följer kistan och bärarna, de närmaste anhöriga och efter dem begravningsföljet. Prästen går antingen före kistan eller tillsammans med de anhöriga. Begravningsföljet går till graven i stillhet. Tystnaden ger de efterlevande möjlighet att bearbeta sin sorg och att i tysthet hedra den döda.

Som bärare fungerar vanligtvis de närmaste manliga släktingarna. De närmaste anhöriga bär kistan vid huvudändan. Kistan bärs alltid med fotändan före. Vid behov kan också begravningsbyrån ordna bärare. Kistan bärs ut från kapellet under postludiet. Utanför kapellet väntar en bårvagn på vilken kistan placeras.

De som har svårt att röra sig till fots kan ansluta sig till följet i bil eller med bil ta sig direkt till graven. Vid graven vänds kistan så att huvudändan är mot gravstenen och fotändan mot gången. Medan kistan sänks i graven blottar männen sina huvuden. Bärarna gör det då kistan sänkts i graven och står sedan ett ögonblick stilla vid graven.

Prästen kan be en kort bön vid graven. Numera skottas graven inte genast igen utan täcks med ett lock. De anhöriga kan, om de så vill, strö sand eller blommor på kistan. Om de anhöriga vill kan de själv skotta igen graven, t ex så mycket att kistan täcks. Kom i så fall överens om detta i förväg. Sedan blommorna lagts på graven brukar man sjunga en psalm, varefter någon av de anhöriga inbjuder begravningsföljet till minnesstunden om en sådan ordnas.