- Vanligen träffar vi klienter här i församlingens utrymmen, berättar diakoniarbetare André Troberg. Men ibland går vi också på hembesök för att samtala där.

Trots att hembesöken är mindre vanliga föredrar André dem, säger han:

- Det går vanligen snabbare att få en bättre kontakt, att förstå personen under ett hembesök än vid en träff på kansliet.

Hemmet säger rätt mycket om personen, och hen är ofta mera avslappnad hemma hos sig.

- En hemtrevlig stämning uppstår lätt, som är svår att hitta på kansliet. Och för personer som har svårt att röra sig underlättar det förstås också om vi gör hembesök.

André minns ett hembesök hos en person som kom från en kultur han själv inte var så bekant med. Det var ögonöppnande för honom hur väl han behandlades som gäst, hur viktigt det var för klienten att André skulle känna sig omhändertagen.

- Hembesöket gjorde det lättare för mig att förstå den här personen, på ett annat sätt än jag gjort när vi tidigare träffats på kansliet.

Men en del klienter vill inte ha hembesök, och då träffas de och diakoniarbetarna i diakonins utrymmen i stället. Kansliträffar är även vanligare eftersom det går snabbare då diakoniarbetaren inte behöver förflytta sig, och därmed hinner träffa fler klienter än vid hembesök.

Det är alltså praktiska angelägenheter snarare än ärendets art som avgöra om det blir hembesök eller inte.

- Fast samtal om ekonomisk hjälp, ifall det är fråga om större bidrag än bara köpkort, är det bättre att föra hos oss på kansliet. Och hembesök kan å andra sidan vara ett självändamål, ifall klienten lider av ensamhet och bara önskar att någon ska komma och hälsa på hen.

André påpekar ändå att det är nödvändigt att bete sig annorlunda vid ett hembesök än vid en träff på kansliet:

- Hemma hos någon annan får jag som diakoniarbetare vara mycket mer försiktig, noga med att inte göra något som personen kan känna obehag av. Folk har olika regler och normer hemma hos sig. Naturligtvis bör jag alltid visa respekt mot klienten, men särskilt mycket i deras hem.