Kontrasten mellan den vita duken på lunchbordet och den smutsiga trappavsatsen, där vi just haft möte med en kvinnogrupp från området, var så stor att det bokstavligen svindlade framför ögonen. Hur kan jag sitta här och äta buffetlunch när de finns människor några kvarter bort som lever i otrolig misär?

Du hjälper ingen genom att tycka synd om dem.

Kvinnogruppen på trappavsatsen, någonstans i utkanten av en stor afrikansk stad, träffas varje vecka – kanske sitter de just nu samlade i solskenet. Tillsammans förvarar och förvaltar de ett enormt kassaskrin med inte mindre än fyra hänglås på - varje nyckel förvaras hos olika medlemmar i gruppen. I skrinet sparar de tillsammans pengar, små, små summor varje vecka. Summor som i sig inte betyder mycket men som tillsammans kan skapa en ny möjlighet till utkomst. Hittills har de med sina gemensamma medel bland annat köpt ingredienser för tvåltillverkning. Tvål som de sedan sålt och därigenom ökat sitt gemensamma kapital.

Det är kanske inte mycket – men det är ändå miljoner gånger mer än ingenting. Tillsammans äger kvinnorna en sakta växande möjlighet till försörjning, ett hopp om en framtid utanför slummen. Tillsammans bildar de ett sammanhang som i bästa fall ger en ny riktning i livet.

Det finns i dag 100 liknande grupper runtom Kampala i Uganda, som sorterar under projektet Kvinnobanken och Kyrkans Utlandshjälp. Nästan tre miljoner euro av den uppburna kyrkoskatten i Helsingfors kanaliseras till missionsarbete och internationell hjälp. Tack vare kyrkans medlemmar kan projekt så som "Kvinnobanken" förverkligas. Tack för att du är med!

Nina Österholm, informatör