20.04. Grattis: Tindra, Arla | Respons
Hela Helsingfors

Svensk expert: Både fördjupning och fest behövs för att bygga broar mellan religioner

07.02.2017, 09:04 /  päivitetty 07.02.2017, 09:40

Helene Egnell från Centrum för religionsdialog i Stockholms stift besökte Helsingfors förra veckan. Hon föreläste om hur kyrkan behöver jobba både utåt och inåt när det gäller att skapa dialog med andra religioner.

Enligt
Helene Egnell
bygger religionsdialog på tre "F" där det första står för fred.



Det finns ingen fred i världen om det inte råder fred mellan
världsreligionerna. I dag är det dessutom viktigare än någonsin att jobba för
just den freden eftersom de som vill konflikt ofta använder religionen som
hjälpmedel.


Vi
måste också fundera över varför det är så lätt att använda religionen för att
skapa hat.



Religionsdialog handlar om att bygga tillit som gör att vi vågar tala om att vi
faktiskt också har problem, säger Egnell.


Det
andra F:et står för fördjupning – dialog är också ett sätt att lära känna sin
egen religion bättre.


– De
som är tveksamma till dialog är oftast rädda att det handlar om att ge avkall
på den egna läran. Men det är egentligen tvärtom. Genom dialogen blir den
kristna en bättre kristen, muslimen en bättre muslim och så vidare, säger
Egnell.


När
man ska förklara för någon annan vad som är viktigt för en själv så måste man
samtidigt tänka efter själv. Dialogpartnern kan också ställa frågor som ger nya
perspektiv, vi har olika sätt att tänka.



Be religious interreligiously! (Var interreligiöst religiös!) Inspirerad av det
som andra har kan man känna en slags "helig avund", att se hur fin religion
någon annan kanske har och själv glädja sig åt det.


Det
tredje F:et står för fest. Enligt Egnell är det viktigt att ha roligt
tillsammans eftersom det kan vara slitsamt med dialog.



Men tittar vi i den multireligiösa kalendern så märker vi att det finns något
att fira nästan varje dag!

>










class=" "

>
Dynamik
och dynamit i religionsdialogen

Vid
Centrum för religionsdialog i Stockholm jobbar två personer. De har också en
egen lokal där de kan ordna olika former av möten och samlingar.


– Vi
började hela vårt arbete med att besöka olika församlingar och göra en enkät i
kyrkan där vi frågade om hur de anställda möter medlemmar av andra samfund och
vilka önskningar de själva har kring det arbetet?


Barnarbetet
var ett delområde som genast steg fram: Många Stockholmsförsamlingar ordnar
"öppen förskola", en slags öppna barngrupper som vem som helst kan besöka
tillsammans med sitt barn under dagtid. Också kommunen och en del andra
organisationer ordnar dylik verksamhet men det visade sig att särskilt muslimer
prioriterade kyrkans förskola framom de andra.



Där finns åtminstone människor som tror på Gud, resonerade de enligt Egnell.


Samtidigt
var det inte helt okomplicerat för församlingarnas barnledare. Hur ska de
förhålla sig till de här barnen i arbetet?



Ett av våra första projekt kring religionsdialog i Stockholm blev
utbildningsdagar för de som jobbar inom barnverksamheten. Sedan dess har det
blivit många utbildningar och seminarier. "Dynamik och dynamit i
religionsdialogen" är en föreläsning som återkommer regelbundet kring aktuella
frågor i församlingsarbetet.


class=" "

>
Imamdebatten

Efter
en bra start med god respons på arbetet kom det första bakslaget för det
svenska dialogarbetet 2010. Allt började med projektet "Tillsammans för
Sverige". På Fryshuset som är ett stort ungdomscenter, började man inse att
religion är en viktig del av också ungdomarnas liv samtidigt som hälften av
ungdomarna som rörde sig på centret var muslimer. Man började jobba
interreligiöst och tillsammans med Svenska kyrkans församling på området
anställde man en imam för ett projekt.



Rubrikerna i media löd: Församlingen anställde imam, berättar Egnell och
fortsätter: Sedan brakade helvetet lös.


Anställningen
var enligt Egnell inte unik i sig men till skillnad från tidigare kom nyheten
nu ut på bred front genom ett pressmeddelande. Debatten gick i de stora
tidningarna och framför allt i Kyrkans tidning. "Kyrkan krattar manegen för
muslimerna" löd en av rubrikerna. Det blev starten på en ganska högljudd och
kritisk debatt som ännu idag lever vidare. Senast i söndags fick alla bilar på
parkeringsplatsen utanför Uppsala domkyrka ett flygblad under vindrutetorkaren
med mycket kritisk text gentemot Svenska kyrkan.



Där stod att kyrkan varken är kyrka eller svensk. Ärkebiskop Antje Jackelen
anklagades för folkmord eftersom hon låter invandrarna ta över. Detta är tonen
i debatten. Flygbladen var undertecknade "Engagerade medborgare", berättar
Egnell.


Projektet
"Tillsammans för Sverige" är hon i övrigt mycket nöjd med. Konceptet bygger på
storytelling; unga människor från olika religioner utbildas för att gå ut i
skolor och församlingar och berätta sin historia. "Jag är muslim, detta är min
berättelse."



Alla inser att det är viktigt att arbeta med ungdomar och projektet har också
fått en hel del understöd eftersom det arbetar mot radikalisering och
extremism. Samtidigt är det lite sorgligt att man får pengar bara när man
jobbar mot något, funderar Egnell.


class=" "

>
Guds
hus i Fisksätra

Ett
modellexempel som Egnell gärna lyfter fram ur dialogarbetet i Stockholm är
"Guds hus i Fisksätra".



Fisksätra är en mångkulturell stadsdel. Svenska kyrkan verkar där liksom en
katolsk församling och muslimernas förening. Det finns en kyrka och en liten
lägenhetsmoské, men muslimska föreningen vill gärna ha en egen moské.


De
olika samfunden har redan tidigare samarbetat under många år, man gör
skolsamarbete och driver ett diakonalt centrum tillsammans. Tanken är nu att
moskén ska byggas intill kyrkan med en mellandel som skulle förena de bägge
byggnaderna.



Huset i sig är inte det viktigaste, men samarbetet som huset representerar.
Interreligiösa projekt kan ibland låta lite svävande, gör som i Fisksätra och
låt det växa fram utifrån det lokala förutsättningarna, säger Egnell.


Enligt
henne är de diakonala och sociala projekten viktiga och hon hänvisar till
berättelsen som den barmhärtige samariern:



Den berättelsen säger oss att vi kan ha människor från andra trossamfund som
förebilder.


Mottagande
av flyktingar var en stor utmaning för Svenska kyrkan ifjol när cirka
140 000 människor kom till Sverige. Enligt Egnell gör många församlingar
fina insatser för flyktingarna men man är samtidigt ofta oförberedd på de
interreligiösa frågorna.



En del ser det som chans att missionera, andra är så rädda för just den biten
att de inte alls vågar tala om tro, bara servera soppa. Här kan vi på Centrum
för religionsdialog hjälpa med den diskussionen. Vi kan också vara ett stöd i
exempelvis dopfrågor. Hur snabbt är det okej att bli döpt om man kommit som
flykting? Det är nya, svåra frågor som vi måste ta itu med tillsammans.

>










class=" "

>
The
Golden Rule-award

I
samband med sitt besök i Helsingfors fick Helene Egnell som representant för
Centrum för religionsdialog i Stockholms stift också motta hedersbetygelsen
"The Golden Rule-Award" som delas ut av Nätverket för Religionsdialog i
Finland. Priset har tidigare år gått till bland annat Tarja Halonen och nu
senast till artisten Sami Yusuf.



Tack! Det här är en viktig gest för mig, särskilt när vårt arbete också
kontinuerligt ifrågasätts, konstaterade Egnell.

I Nätverket för
Religionsdialog i Finland ingår det finska kvinnonätverket "Religions for Peace Suomen naiset" och dialoggrupper inom
den internationella organisationen "United Religions Iniative": Religionernas
samarbete i Finland - RESA-forumet rf och Religioner utan gränser rf samt
Kaupunki yhteisönä ry.


Nätverket
för religionsdialog i Finland koordineras sedan 2009 av Heidi Rautionmaa.
Religionernas världsparlament utsåg år 2009 Helsingfors till en av sina så
kallade fredsstäder med anledning av det arbete som nätverket för
religionsdialog gör i Helsingfors.