Sommarens första skriftskolläger är över, och andra året som hjälpledare är avklarat. Jag har många härliga minnen kvar från lägret fast jag bara var med på den sista halvan. Jag blev sjuk samma dag jag åkte ut på Lekholmen och var tvungen att åka hem redan nästa dag. Lyckligtvis efter några vilodagar hemma var jag tillräckligt frisk för att åka tillbaka. Under den tiden jag var där hann det regna bara en gång, och då var det också bara några droppar. Solnedgångarna var vackra och maten smakade bra. På något sätt känns det alltid som om det skulle finnas något magiskt på Lekis. Utöver det har också verksamheten varit så skoj att jag redan ser framemot nästa års läger där jag kommer att vara med som tredjeårets hjälpis.

Fast det har varit trevligt på lägren som hjälpledare kommer jag alltid att minnas skribalägret som konfirmand. Som hjälpledare handlar det mycket om att stå bakom kulisserna och planera såna saker man redan har varit med om flera gånger. Det är ändå helt annorlunda att vara på Lekholmen för första gången och gå på lektioner och program enligt schema utan att veta något om dem i förväg.

Den sommaren då jag själv gick skriftskolan hade jag redan varit med om ett Prometheus läger i början av sommaren. Prometheus verksamhet skiljer sig helt från kyrkans, men deras läger har några likheter med skriftskolläger, utan den kristna synvinkeln. Prometheus läger, alltså Protuläger, beaktas ofta som ett alternativ för skriftskolan åt livsåskådare där man allmänt observerar världen och samhället, och där man också opartiskt diskuterar om religion. Jag hade mina förväntningar inför skriftskolan, men efter att ha varit med om ett superlyckat Protuläger var jag rädd att skribalägret inte alls skulle vara en lika trevlig upplevelse. Efter lägret kände jag mig dock lättad; lägerveckan var en av de roligaste veckorna i mitt liv. Jag träffade massvis med nya kompisar och kommer alltid att minnas skaparuppvisningarna, utelekarna och vårt rekord i oblatbakning. Jag älskade Protulägret men tyckte även om skriban, så jag bestämde mig för att bli hjälpledare både för Prometheus läger och för Johannes församlings konfirmandarbete.

I sommar var det dock bara konfirmandarbetet som gällde. Jag har trivts bra som hjälpis på skribaläger, och kommer säkert att fortsätta med det i några år iallafall. Prometheus hade jag inte riktigt tid med, och sist och slutligen gillar jag konfirmandarbetet lite mera. Det är ett otroligt givande jobb, och man lär sig att verkligen uppskatta konfirmanderna och skriftskolverksamheten. Det är ju synd att man själv inte är konfirmand längre, men fast man skulle jobba som hjälpledare i många år är lägerveckorna på Lekholmen omöjliga att tröttna på.

Priya Koskela