24.04. Grattis: Albert, Albertina | Respons
Hela Helsingfors

Bloggtext: ”Jag behöver inte vara ensam, men jag kan vara det”

22.04.2020, 09:14 /  päivitetty 22.04.2020, 09:17
I samarbetsprojektet ”Var är du?”, mellan Yrkeshögskolan Novia och Johannes församling i Helsingfors, fick studerande intervjua olika åldersgrupper om ensamhet. I detta inlägg kommer ensamhetens betydelse hos äldre (65+) diskuteras utgående från frågeställningen ”vad betyder ensamhet för dig?”.
En stadsvy över Helsingfors.

Text: Camilla Strandell-Laine, Jennie Sundström & Theresa Björkqvist, Yrkeshögskolan Novia, Åbo

Det finns olika typer av ensamhet. Ensamhet upplevs på olika sätt av olika människor och alla upplever någon typ av ensamhet under sitt liv. Ensamheten kan vara frivillig (positiv) eller ofrivillig (negativ). Man kan vara omgiven av människor men trots det uppleva en känsla av ensamhet. Vissa människor har större behov än andra av att vara ensamma med sina egna tankar och reflektioner. Balansen mellan ensamhet och sociala sammanhang är viktig med tanke på avslappning. Olika livssituationer kan trigga känslan av negativ ensamhet. Situationer som kan väcka ensamhet är till exempel skilsmässa, dödsfall, pensionering eller andra händelser som påverkar sociala situationer. (Bennich, 2017, Nyyti 2019)

Utgående från intervjuerna kan konstateras att begreppet ensamhet är väldigt brett och kan tolkas olika. Svaren påverkas av livssituation, boendearrangemang, ålder, sociala relationer och egen aktivitet. Somliga uppskattar ensamheten och anser ensamhet som något positivt. Även de äldre är överens om att ensamheten är mångsidig, med både positiva och negativa sidor. Positiv ensamhet kan till exempel hos den äldre upplevas som lugn och ro, det att man trivs i eget sällskap eller något som man tycker om att sysselsätta sig med. Däremot upplevs negativ ensamhet som något ofrivilligt, en ensamhet man inte själv valt. Till exempel när en partner, släkting eller vän går bort eller när man saknar sociala kontakter. Denna typ av ensamhet ses som något ledsamt och en form av ensamhet man inte vill uppleva.

Slutligen kan konstateras att samhället ofta sammankopplar den negativa, ofrivilliga ensamheten med äldre. Trots detta så verkar de intervjuade inte uppleva sig ensamma. Detta troligen på grund av att många av dem har en partner eller andra sociala relationer att dela vardagen med. Detta leder till att de ser ensamhet som något positivt som alla borde uppleva ibland för att ladda batterierna. Varför lyfts inte denna aspekt upp på samma sätt som den ensamheten som ofta lyfts upp gällande äldre i samhällsdiskussioner? Somliga påstår till och med att de aldrig upplevt ensamhet – troligen den ofrivilliga ensamheten. Kanske de aldrig upplevt den frivilliga ensamheten som ensamhet utan snarare något som hör vardagen till?

Källor:

Bennich, A. (2017) Ensamhet. Hämtat från: https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/ensamhet den 14.2.2020

Nyyti ry (2019) Ensamhet. Hämtat från: https://www.nyyti.fi/sv/opiskelijoille/information/ensamhet/ den 14.2.2020

Kontaktuppgifter:

Theresa Björkqvist tcbjorkqvist@gmail.com Jennie Sundström jenniesundstrom@hotmail.com Camilla Strandell-Laine camilla.strandell-laine@novia.fi